Om fiskaren...

Jag snubblade över det här citatet1 häromdagen.

[A]ngling issomewhat like poetry, men are to be born so: I mean, with inclinations to it, though both may be heightened by discourse and practice: but he that hopes to be a good angler, must not only bring an inquiring, searching, observing wit, but he must bring a large measure of hope and patience, and a love and propensity to the art itself; but having once got and practiced it, then doubt not but angling will prove to be so pleasant, that it will prove to be, like virtue, a reward to itself. -- Isak Walton, 1653

Boken, The Complete Angler (i översättning) fanns (finns?) i föräldrarnas bokhylla ute i sommarstugan. Jag minns att jag speciellt fascinerades över sättet att tillaga fisk: gäddor proppade med smör och kryddor. Det verkade så långt ifrån de sotiga strömmingsflundrorna vi åt till kvällsmat man kunde komma. Nu uppskattar jag själva fisksmaken, i få fall förhöjd med någon diskret örtkrydda.

Vad är det den färska harren luktar nu igen? Gurka?

1) Det här citatet är från Project Gutenberg.